(tid vy

MA

fa é . FALLEN FÖR ULPA Å

ÖFVERSIGT

AF

KONGL. | VETENSKAPS-AKADEMIENS

FÖRHANDLINGAR.

TOLFTE ÅRGÅNGEN. 18353.

Med tretton taflor. /S

STOCKHOLM, 1856.

P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl, Boktryckare,

=

Far X

MO "vå 4 Vb) (AE : ös ,;:

bösatr. I

Innehåll.

ÅsDERssoN, om slägtet Apluda . 4 == om de Fed Saccharum beslägtade Eker AN gr re VR pa JAR

BJjörLting , integrering af en differentialequation .

Boeck, om muskelcontractionerne . SR om Planternes Indsugning 08 Hddkustnins är Vänd: FÖRE

Eborusp, om en dubbel-telegraf-apparat é EnGströmM, ref. L. Svanberg, om oxaminsyrade Salter BANER SRS LITA Erpowass, Vattenståndet i Saltsjön och Mälaren & KIGT. NANO Je FORE EO MA REKO Utö jernmalmsfälts geologiska beskaffenhet « + . + > 144. PN (Gamla vattenmärken vid .s; Stäket + «dc erfor 200929; ForsseLL, om Ronneby badgyttja S : 21: Fries, E., om en i Sverige funnen art af tryffel » SANS Fe ra BatSöö fan Me, Ulktans"lalvegetationdis 42" sAsaratp sa eder 13: KinBErG, Nya slägten uchsarter sa fvAnnelider ok... I sJreN mrs OSA: Krevcer, om stormen den 3—5 Oct. 1854 115: Litsesorc, Hafs-Crustaceer vid Kullaberg -«. co eo or 177. Lispström, Östersjöns invertebratfauna . sr RDS FEN ven af en. Peltogaster=art + js. sigeoge Försgus se BOT utvecklingen af Sertularia pumila + «= « so « 365. NövEN, S:, utvecklingen af en 'Chiton=arbl + "=+ 04 par se 5 169. NycAnpDer, skilnaden ella svampar .ochalafvar se pss sf Retzius , Är Cranium af Pampas-indian . SS 1. ESöm "Antrum pylori hos menniskan” sf ec 219. = om snäckhögar och ruiner i Skåne . «+ « » » 231. = nekrolog öfver Duversor =. Bor StennAmMArR och Fropnerus, Pulsatilla patens fureR Gottland SON: Står, Hemiptera från Cafferlandet =>. «me Ce 6 sv SAR QANLOD: NR H SHS MIplerat 0 sc coed cs a ERE 181. entomologiska notiser . Flik 343. Cimex Stockerus och C. an VE NW RARISO Taowson, svenska arter af Oxypoda 193. -— Sveriges Cyphonider Sklus Sveriges Trichopterygier + +. SRNANOE. SAD NE Rn SDS WaucBerG, J. A., bref från södra Aila STAN. 1 ERSNN: i epga fögel-artera. seed ns Rn LEE 213. WaucBerc, P., nya blodigel-arter . - : AS nytt växtställe för hvita ryffeln AE > 0 RÄSor WaLLENGREN , Lyczna argus och L. calliopsis Fran i SD LP

Waiwmsteot, Clausilia plicata Gottland

Iy

Inlemnade skrifter: BJÖRLING, 235; BURMAN, 47, 1638; ERDMANN, 168; Förvaltn. af Sjöärenderna 235; Hormcres, 100, 168, 355, 364; KreUuGerR, 168; V. ScHEELE, 100; SUNDEVALL, 327, 3643; THomson, 168.

Med döden afgångne ledamöter: DE tra Becre, 235; Duversor, 245; Fi- sCHER, 47; FORsELLES, 3553; GAUsSs, 168; Hormström, 355; MAGENDIE, 395; NorpbBun, 355; RATHKE, 168; Trorte Bonpe, 47; WaLu- MARK, 364.

Invalda ledamöter: Anvsov, 395; Brume, 364; Canino, 364; Kiuc, 473 LEVvErRRIER, 3953 MALMSTEN, 395; MURCHISON, 395; Sans, 364; SPARRE, 215; Weser, 47.

Sekreterarens berättelse högtidsdagen. . . = so s = « 215.

Flormanska priset tilldelas Hr BorcKk + . cs sa so - « « « 1035.

Skänker till Akademiens Bibliothek: 12, 74, 114, 174, 235, 256, 288, 342, 355, 356, 375, 395,

Skänker till Riks-Museum: Zoologiska afdelningen: 88, 150, 204, 236, 316, 358, 376, 398. Botaniska afdelningen: 26, 204, 304, 359, 376, 400. Mineralogiska afdelningen: 204, 376, 400. Ethnografiska afdelningen: 150, 204, 399.

Meteorologiska observationer: 237, 328, 377, 4041.

ÖFVERSIGT

KONGL. VETENNSKAPN-AKADEMIENS FÖRHANDLINGAR.

Årg. 12. 1855. MI. Onsdagen den 10 Januari.

Föredrag.

1. Crarium af Pampas-Indian. Ur A. Rerzus förevisade ett särdeles väl bibehållet och karakteristiskt cranium af en såkallad Pehuenches, eller Puelches från sydliga delen af republiken Buenos-Ayres. Detta specimen hade blifvit hemfördt och öfverlemnadt till det anatomiska museum af vår landsman, Hr Joman WinBerm Smitt. Egare af tvenne större Estancias i Banda Oriental, vid nedre delen af Uruguay-floden, emellan småfloderna Arenal, San Salvador och Espenillo, nära staden San Salvador, har Hr Smitt. alltsedan 1840 oafbrutet vistats inom de såkallade confedererade Plata-republikernes områden och flere år i Paraguay. Han har derigenom varit i tillfälle att inhemta vigtiga upplysningar om de vilda folkstammarne samt andra föremål och förhållanden inom dessa, af oss ännu föga kända länder. Det cranium, som här är i fråga, tillhörde en medelålders Indian-man från södra delen af Pampas, hvilken bade företagit flere vandringar uppåt landet till nejden af Buenos-Ayres och blifvit derstädes ihjelstucken ett närings- ställe. Värden, som hade uppdrag af Hr Smitr, att skaffa ett cranium af en Pampas-Indian begagnade tillfället, gjorde sig till egare af hufvudet och öfversände detsamma till Hr Smitt. Detta förbållande anföres här endast såsom ett bevis för huf- vudskålens äkthet.

Vi hafva redan förut varit i tillfälle att taga närmare kännedom om kroppsbildningen af denna Indianstam, genom det

RT NE: at

individuum som framlidne Generalkonsuln Tarras medförde från Montevideo och hvaröfver en beskrifning af Hr Retzius är medde- lad jemte ett porträtt, ritadt af Hr Winnerm von Wricnt, i Hr Tarras intressanta underrättelser om Indianstammarne + Plata och Oriental-republikerne”). Derjemte var Hr Rerzus sjelf i tillfälle att under sitt vistande i Paris 1833, se tvenne höfdingar med familjer af de kallade Charruas-Pampas-Indianerne, som af General Rivera blifvit tillfångatagne under hans utrotelsekrig mot denna och närbeslägtade stammar.

År Smitrs uppgifter rörande Pehuenches-Indianers utseende öfverensstärmmer fullkomligt med hvad Hr Rertzis sjelf funnit vid nämnde tillfällen, nemligen, att växten är medelmåttig, hullet magert, men kroppsbyggnaden temligen stark. Håret groft, rakt, svart, glänsande. Hudfärgen olivgrå stötande i chokoladfärg. Ögonen snedt ställde, såsom hos Malayer, irides mycket mörka; händer och fötter mycket små. Pehuenches-Indianerne sträcka sig långt ned i Magelbaens land och komma till en betydlig del derifrån upp till de södra Pampas.

Cranium, hvaraf här figurer meddelas i en fjerdedels stor- lek, visar den brachycephaliskt prognathiska formen, kort längd- diameter, i förhållande härtill betydlig höjd, utstående ok-knölar och något framstående fram-tand-alveoler. Bottenstycket af nackbenet mycket stupande och hvalfvet emellan detta samt kilbenets gomvingar mer än vanligt högt.

Hufvudets tak är temligen platt, utan rygg: pannan nästan låg, i förhållande till det öfriga, men icke smal. De bågfor- miga linierna, som utmärka gränserna för tinning-tuggmuskel- aponeurosernes fästen, ända upp hjesstaket (fig. 3), och bilda några ställen en låg kam, hvaraf man kan sluta till en stark utbildning af tinning-tuggmusklerna. Ögonbrynsknö- larne temligen stora. Hufvudskålens största bredd infaller öfver trakten af vårtutskotten och hjessknölarnes nedåt stigande ytor,

liksom dess största höjd äfven är i den trakt, som ligger emel-

lan samma knölar.

+) Vetenskaps-Akademiens Handlingar 1845.

Se Aa 5

Hjessbenen bilda endast en liten del af hufvudskålens tak, emedan de böja sig nästan tvärtstupande mot occiput. I när- heten af pilsömmens slut mot kronsömmen är en liten upphöj= ning (fig. 1); likaså äro sidoytorna af hjessbenen ganska stu- pande. De nyss omnämnda, högt uppgående bågformiga tin Dinglinierna sträcka sig äfven ett ovanligt sätt bort i planet för occiput, att de mot spetsen af lambdasömmen närma sig ett afstånd af sex centimeter eller omkring två och ett halft tum till hvarandra (fig. 3).

Occipitalplanet är platt, mycket stupande. Spetsen af lambdasömmen sträcker sig högt upp (något öfver midten (fig. 3) occipitalplanet). Öfver de större bågformiga linierna går ett par andra dylika (fig. 3), i närheten af lambdasömmens spets. Dessa linier äro sannolikt märken efter ovanligt starkt utbildade nackafdelningar af musculus epicranius (musculi occipitales). I

EG ST ME SA

denna trakt är nacken något utskjutande liksom i en nackknöl, hvilket förhållande synes sådant fig. 4, men denna utskju- tande del är icke såsom en vanlig nackknöl hoptryckt si- dorna, utan går nästan tvärt öfver nedre delen af nackplaret. De båda skålar af nackbenet, som bära lilla hjernan (recepta- cula cerebelli) ligga uppåt occipitalplanet. Öfver föreningen af de stora bågformiga linierna är en liten, men stark nacktagg. Nära det stora nackhålet är i midten en liten kam (crista oc- cipitalis externa), hvars sidor äro tvenne starka gropar.

Såväl groparne som upphöjningarne för underkäkslederna äro ovanligt platta. Yttre hörselöppningarne (meatus auditorii externi) ovanligt trånga, i form af en stående smal böna, något stupande ofvanifrån bakåt nedåt.

Nackbenets ledutskott äro nästan plana, framtill jemnt ned- skjutande, att broskytan slutar i deras främsta hörn. insidan, der sidobanden för andra halskotans tandutskott varit fästade, äro de knöliga och gropade, hvaraf man torde kunna sluta att dessa band varit starkt ansträngda. Underifrån sedt, visade detta cranium nästan fyrkantig form, med nästan större

bredd än längd.

Ögongroparne äro temligen stora, näsroten smal; näsbenen bilda en smal skarp rygg och äro temligen framstående; yttre näsöppningen stor, uppåt tillspetsad, päronformig; undre nästag- gen starkt utstående.

Hålen för infra orbital-nerverna stora; straxt under undre orbitalranden voro några bentaggar, liksom efter starka muskel- fästen för öfverläppens upplyftare; kindgroparne breda.

De flesta tänderna i öfverkäken saknades. De qvarsit- tande voro de bakre förkindtänderna (d. premolares posterio- res) och de egentliga molares. De voro alla små, temligen mycket slitna. Hvarje d. molaris bade en djupstående "fåra utsidan, motsvarande rötternas delning ofvanför, äfven, som fortsättande sig innåt, öfver midten af taggytan. Den tredje

UN > 0

kind- eller vishetstanden båda sidor var mer än vanligt utbildad, både till rot och krona. De öfriga tändernas rötter voro ej stora. Alla kindtänderna stupade mycket utåt. Emal- jen var mer än vanligt tjock, ganska hvit, men hade yttre sidan en tjock brun beläggning i närheten af tändernas halsar. Gomhvalfvet är baktill temligen högt och de deri förekommande fyra bågformiga tänderna bilda upphöjda kammar. Underkäken saknas.

Mått.

Fronto-occipital-längden, från glabella

till spetsen af sutura lamboidea . . 0,135. Nedre delens af nacken utskjutande

bakom denna punkt . . 0,030.

Hann bretidentiså 55 —t- I p0T SE XAnuU RT ÖS Nackbroddendä5 1135: i siste, sne rrani ÖA (ÖMIERE(SPrSERNE "OSA sa SR tage 10 Höjd ifah;s bn kad fer Längd af ryg gmergashålet. . ES FS DIMA LAN SR Bredd AINSANNRA elbil de en sk OSO Okbensvidden . . . 0,145. Ölverkäkshöjden, från päsroten till ale

veolarranden . . 0,078.

Ögongroparnes höjd och bredd lika 7 0039;

Den här meddelade beskrifning det af Hr Smitt öf- verlemnade Pehuelches-craniet kan anses såsom ett fullständi- gande af uppgifterna om den förutnämnda, i Akademiens Hand- lingar beskrifona Pampas-indianskan.

Redan vid ett föregående tillfälle ") hade Hr Rerzws fästat uppmärksamheten den allmänna fördelningen af de brachy- cephaliska och dolichocephaliska Indianstammarne i Amerika; enligt denna äro de dolichocephaliska rådande i den östra, de brachycephaliska i den vestra delen af den långsträckta ameri- kanska continenten. Åt östra sidan träffa vi dolichocephaler redan i Labrador och norra Canada, såsom Eskimåer, längre

+) Forhandlinger ved de Skandinaviske Naturforskeres femte Möde der Holdtes” i Kiöbenhavn fra den 12 til den 47 Juli 1847. Bil. L. Frenologien bedömd från anatomisk ståndpunkt af ÅA. Retzius.

TR de

ned såsom talrika stämmar af kalläde röda Indianer, fordom vestindiska öarne såsom Caraiber, och ännu såsom sådane i Guiana samt Guaranis i Brasilien och Paraguay. Åt vestra si- dan förekomma de brachycephaliska invånarne Kurilerna, och troligen i hela det ryska Amerika, Chenoukerna i Oregon- landet, Aztekerna i Mexico, Incas i Peru, Araucanerna i Chili, Fuegierna Eldslandet. Ett serskildt förhållande eger dock rum med Magelhaens land och republiken Buenos-Ayres, hvilkas Indianstammar alla äro brachycephaliska.

Efter jemförelser af cranierna af dessa tvenne, hvarandra motsatta former, med andra länders, finner man, att flertalet af de östra Indianstammarne närmar sig i form till Guanchernas Teneriffa och de atlantiska folken i Afrika; de från vestra de- larne af landet mera de malajiska och mongoliska folkstammarne.

Denna fördelning får dock ej tagas i den strängaste me- ning. Många stammar hafva sträckt sig i motsatta riktningar, såsom de dolichocephaliska Aymaras och Huanchas i Peru, som sannolikt kommit dit öfver från Brasilien, äfvensom Creeks, Natches och flera andra brachycephaliska folk öster om bergs- kedjan, som sannolikt ditkommit från Mexico och Kalifornien.

MEAN ob

2. Om den systematiska skillnaden emellan svampar och lafvar. Sekreteraren meddelade följande af Hr D:r Wictctam NytcaAnver insända uppsats.

»Länge bafva 'lafvarne i de botaniska systemerna' blifvit bänförde, såsom en - underafdelning, till algerna samt till följe deraf benämnde Alge terrestres, Aörophycee m. m., men en uppmärksammare undersökning af deras organisation har sed- nare visat deras långt större slägtskap med svamparne. Laf- varne förete nemligen, förmedelst grupperna Lichenece och Col- lemec "), en endast skenbar aflinitet med vissa alger, men der- emot genom Graphidee och Verrucarie en verklig öfvergång till några svampslägten, såväl bland Pyrenomycetes som Discomycetes.

Hvad lafvarnes förhållande till algerna vidkommer, måste likvisst anmärkas, att sistnämnde växtklass, i hänseende till de former, som närma sig slägtena Iphebe och Gonionema bland lafvarne, ingalunda är skarpt begränsad; ja måhända några af dessa former, såsom Scytonema och Sirosiphon, med skäl kunde anses för ofullständiga, arter af nämnde två lafslägten tillhö- rande utvecklingstillstånd eller degenerationer, motsvarande de såkallade Leprarie af laffamiljen Lichenacem. Scytonema står i ett sådant förhållande till Gonionema, alldeles samma sätt som Stirosiphon till Ephebe. Thallustrådarne af Gonionema velutinum (Acn.) skilja sig svårligen från Scytonema flexuosum Mes., och de yngre grenarne af Ephebe pubescens Fr. öfver- ensstämma fullkomligt med Sirosiphon sazicola NG. Svårare är att antaga Nostocs öfvergång till Collema. Men alla dessa tvetydiga bildningar äro alltid sterila, eller åtminstone har ej någon fruktifikation hos dem blifvit : med säkerhet konstaterad och beskrifven med behörig noggrannhet.

Helt annorlunda är det med slägtskapen emellan lafvar och svampar, ty bär utgöras de former, som närma sig hvar-

”) I en nyligen uti Bulletin de la Société botanique de France intagen uppsats har jag förenat till en gemensam familj, Collemacee, både Lichinew (med slägtena: Gonionema, Ephebe, Lichina, Pterygium n. g.) och Collemewe.

Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg 12 N:o 1, den 10 Januari 1855.

SNS:

andra och godt som sammansmälta, af växter med fullt ut- bildade frukter, eburu visserligen tillhörande de lägsta länkarne af de begge klassernas formserier. Denna slägtskap är stor, att det i några fall är omöjligt att bestämdt afgöra om en art (eller åtminstone det exemplar man vill bestämma) hörer till den ena eller den andra af dessa klasser. Denna omständighet kan likväl ej utgöra ett tillräckligt skäl för att sammanslå dem, ty i alla fall äro deras beröringspunkter endast undantag. Så- väl lafvarne som svamparne erbjuda sin egna typ, sinsemellan väsendtligen olik hos hvardera klassen betraktad i dess totalitet. Dessutom kan jemförelsen dem emellan endast sträcka sig, hvad de sednare angår, till deras med sporsäckar försedda represen- tanter (Thecaspori Lev.), ty svamparne med nakna eller basider uppburna sporer (Clinospori Liv.) hafva ingenting mot- svarande ibland lafvarne; och hellre än att antaga med Turasne pycniderna ”), som man stundom träffar uppå deras thallus, för ett slags supplementärfrukt, förekommande hos en del lafvar och svampar, kan man måhända med större skäl betrakta dem som små fungösa parasiter, beslägtade eller identiska med My- cologernas Diplodia, Phoma och Cytispora.

Ofverhufvud taget kan sägas, att lafvarne skilja sig ifrån svamparne genom en thallus, innehållande bland dess elementer chlorophyll eller såkallade gonidier, samt ett hymenium genom- trängdt af en gelativös stärkelseartad substans, egenskaper som saknas hos de sednare. Men härvid måste genast observeras, att ej sällan lägre lafvar förekomma med blotta frukter sak-

nande egen thallus, detta antingen tillfälligtvis, såsom »Stictis

lichenicola» Fr. et Moxzr. (af Urceolaria scruposa Acn.), »Scu- tula Wallrothi» Tur. (af Lecidea vernalis Acn.), eller normalt,

”) Det som TurtasseE beskrifver såsom spermogonier af Peltigere är enligt min åsigt endast pycnider. Upplysningsvis tilläggas i förbigående, att Conidium uttrycker en fruktform med nakna spo- rer fästade cylindriska basider (stylospore Tur.); Pyenis en frukt med dylika stylosporer, men inneslutna inom ett conceptaculum clausum eller perithecium. Benämningen sterigma torde kunna reserveras för de mer eller mindre utdragna celler, som uppbära och utveckla spermatierna.

AN

såsom Epithallia oxyspora (Abrothallus Tur), Arthonia para- semoides Nyr., Endococcus, hvilkas apothecier lefva parasitiskt andra lafvars thallus ”). Åter i andra fall saknas ej en thallus med tydliga gonidier, men apotheciernas gelatina hyme- nea färgas ej blå eller röd vid tillsats af en jodlösning, utan gulnar endast ibland, alldeles som det inträffar, utan kändt un- dantag, hos svamparne. Hit höra Licluina, Synalissa, Dirina, Lecidea citrinella o. s. v. En del Verrucarie med thallus hypopbleodes, men hvars tillvaro sällan med säkerhet kan mi- kroskopiskt konstateras, äro tvifvel underkastade, huruvida man bör räkna dem till lafvarne eller till svamparne. Sådane äro t. ex. Verrucaria mnitida, epidermidis, oxyspora, samt Åstro- thelia, Trypethelia, några till Ustalia och Lecanactis hänförda exotiska arter.

Reaktionen med jod visar ännu några nyanser, som öka svårigheterna. t. ex., ehuru jag visst ej hos någon svamp sett hymenium dermed färgas blått, såsom det i allmänhet eger rum hos lafvarne, företer sig likvisst hos Hysterium elatinum Fr. alldeles samma omständighet som hos arterna af slägtet Graphis ”"), nemligen att ehuru gelatina hymenea förblir ofär- gad eller gulnar endast obetydligt under inflytande af detta reaktionsmedel, sporerna deremot antaga genast en mörkblå

+) Bland de talrika små parasit-svampar som lefva uppå lafvarnes dels thallus, dels apotbecier, finnas åtskilliga, som lält förvexlas med analoga Lichener. Hymenobia insidiosa Nyt, är en sådan li- ten svamp, som utan tecken till eget conceptaculum förekommer endast med knippen af sporsäckar Säga i hymenium af Lecidea jurana Scher. Ännu besynnerligare är förekommandet af nakna sporer, spridda i mängd flere (isynnerhet sten-) lafvars yta; dessa sporer äro spolformiga och innehålla vanligen två större olj- droppar. Måhända härröra de af ännu okända pycnider. Den största delen af de såkallade Spiloma-arterna bildar likaså en grupp af parasiter (analoga med Uredineerna), utvecklande sig en mängd lafvars thallus eller frukt. Den allmännaste deribland är den jag kallat Spilomium Graphidearum och som träffas flere Graphideer, oftast Opegrapha lyncea T. et B:

”") Till detta slägte höra följande europeiska arter: 1) Graphis elegans ÅcH., 2) Gr. anglica Nr. (scripta Leicut.), 3) Gr. scripta (L.), 4) Gr. dendritica Acu., 5) Gr. Smithit Lricat,, 6) Gr. Lyellii Acn.

= Å 0 =

färg. Är detta en utllräcklig orsak för att närma nämnde »Hy- sterium» till Graphidéerna? Jag kan ej afgöra denna fråga, åt- minstone för det närvarande, men tror den ej vara oberättigad. Hysterium Prostii Dus. kan troligen ej skiljas ifrån slägtet Opegrapha; den öfverensstämmer med Op. varia såväl till yttre form som till anatomisk och kemisk sammansättning, en- dast sporerna äro brunaktiga, såsom hos min Op. monspelien- sis. Dock måste tilläggas, att jag ännu ej sett någon thallus hos den såkallade Hystervum Prosti”).

Många lafvar visa i detta afseende en egenhet, hvarigenom de blott föga skilja sig ifrån den allmänna mycologiska regeln: deras hymenium färgas icke af jodlösningen, utan blott den vätska (protoplasma), som innehålles i sporsäckarne (jemte spo- rerna) blir deraf rödgul, t. ex. Myriangium, Glyphis, en liten parasit, som måhända kan föras till slägtet Endococcus. Hos andra färgas endast sjelfva sporsäckarne, det är den del af ge- latina hymenea som omger dem, i rödgult: Sticta, Thelotrema ; i blått: Phlyctis.

Hos andra åter färgas gelatina hymenea obetydligt, såsom hos Ephebe pubescens, Lecidea pezizoidea Ac. (non Herr.), abietina Fix., Acn., Gyalecta carneolutea (Turn.), Opegrapha lyncea Turn. et Borr., Parmelia aleurites, ambigua, ofta hos Lecanora cinerea var. calcarea och hos unga frukter af Leptogia.

Oaktadt således många undantag och variationer förefinnas i afseende ifrågavarande kemiska karakter, inträffar det lik- väl med de vida flesta lafarter, att deras hymenium vid berö- ring med jod får omedelbart en tydlig och oftast indigo-blå färg. Detta eger rum allmänt, att man ej kan underlåta att dervid fästa vigt, och att antaga hymenii stärkelsel:alt som

") Agyrium rufum Fr. är utan tvifvel en laf, hvilket tydliga gonidier under apothecierna och ett stärkelsehaltigt bymenium utvisa. Denna art är beslägtad med Xylographa, hvarföre jag numera förenar dem till en tribus benämnd Xylographidee. Xylographa är analog med Opegrapha, Agyrium rufum med Arthonia. Peziza Mougeothii PErs., kallad af Prof. Fries Biatora campestris, är deremot ovedersägligen en svamp, såsom jag varit i tillfälle att öfvertyga mig om genom analys al Persooss original-exemplar i D:r Moucrots herbarium,

a vs JE

en bland de mest karakteristiska lafnaturen tillhöriga egenska- per. Samma fruktdel hos svamparne deremot undergår ej nå- gon sådan färgförändring, såsom redan blifvit antydt.

dessa af jod förorsakade färgförändringar endast anses som ett adjuvans till öfriga karakterer, de äro icke dess mindre af nytta der det är svårt att afgöra, om en växt bör räknas till den ena eller den andra af ifrågavarande två klasser. Thal= lus och gonidier äro utan tvifvel vigtigare kännetecken för laf- varne, det medges gerna, men de kunna äfven saknas, dels normalt, dels tillfälligtvis, såsom ofvanföre blifvit anmärkt, och ingenting är vanligare än de kallade forme ecrustacew af de flesta allmänna lafarter. är man nödvändigtvis inskränkt till de differentiella anvisningar, som analogien af fruktdelarne med andra kända former både i anatomiskt och kemiskt afse- ende erbjuda, och hvilka med uppmärksamhet uttydda torde sällan vara otillräckliga till att med temlig säkerhet lösa de problemer man möter, oftare kanske detta, än andra gränsområden emellan de stora afdelningarne af växtriket. .

Min mening i denna fråga är följaktligen i korthet uttryckt:

I vetenskapens närvarande tillstånd är det omöjligt att uppdraga en absolut gräns emellan lafvarne och svamparne. De utgöra två skilda växtklasser, öfvergående i hvarandra förme- delst vissa former af en ofullkomligare organisation. Lafvarne karakteriseras i allmänhet, äfven dessa beröringspunkter, ge- nom en med gonidier försedd thallus och ett hymenium, som oftast antingen helt och hållet eller till en del färgas af jod blått, violett eller rödt. Svamparne sakna gonidier och deras bymenium gulnar endast lindrigt vid tillsats af en jodsolution. fall torde finnas, der ej dessa olikheter visa sig nog märk- bara för att medgifva en temligen säker diagnos. Det är klart, att andra kännetecken eller antydningar derjemte förekomma, såsom analogier i yttre och inre struktur, de böra tagas i be- traktande och kunna bidraga till här afsedda diagnostiska pro- blemers lösning.

a HD

Förteckning öfver böcker och skrifter skänkta till Vetenskaps-A1kademiens Bibliothek.

Af Kejserl. Franska Regeringen. Annales des Mines 1854. Livr. 1, 2. 8:0.

Af Kungl. Nederländska Regeringen. Flora Batava. Aflev. 175. 4:0.

Af Finska Vetenskaps-Societeten i Helsingfors. Öfversigt af Förhandlingar 1, 1838—41853. Helsingf. 1853. 4:0.

Af Royal Geographical Society i London.

Address, by the Earl of Ellesmere. Lond. 1854. 38:0. Accessions to the library, to May 18353. 8:0.

Af Geological Society i London.

Quarterly Journal. N:o 40. 8:0. Address, by Epow. Forees. Lond. 1854. 38:0.

Af Kais. Leopold-Karolinische Akademie der Naturforscher i Breslau.

Abhandlungen. Band: 16. Abth. 2. Fest-Bericht des Vereins deutscher Arzte in Paris. Breslau 1854. 4:0.

Af Författarne.

Fesicia, Risponso sulle malattie delle viti e degli olivi. Napoli 1854. 8:0.

Scnerer, Ueber Psevdomorphoser, 3:e u. 4:e Fortsetzungen. 38:0.

ScHott, Nymans et Korsur, Analecta botanica I. Vindob. 1854. 8:0.

BasraGE, General plan of the great calculating engine. Fol. med en

detalj-teckning. 4:0.

Royal Society. Morality of its members. Lond. 1854. 8:0.

On the statistics of Lighthouses. Brux. 1854. 4:0.

Of the constants of Nature. Ib. 1854. 40.

Laws of mechanical notation. S. L. 1851. 4:0.

Nordmass, tretton plancher hörande till: Paläontologie Säd-Russ- lands. Fol.

Af Utgifvaren. Nya Botaniska Notiser. Utg. af Tuevextus 1854. N:o 9 et 10. 8:0.

PES EA

3. Om Ukräns Laf-vegetation. Sekreteraren meddelade följande uppsats af Hr Mag. Tu. M. Fries”).

»Hvarje Lichenolog, som äfven blott flygtigt betraktar Europas karta, kan ej undgå att förvånas öfver de strängt be- stämda gränser, af hvilka det, hvad kännedomen om lafvarnas geografiska utbredning beträffar, delas i tvenne nästan lika stora hälfter. Den östra af dessa, innefattande hela ryska riket, Grek- land och Turkiet, är nemligen i detta afseende fullkomligt obe- kant, om man undantager trakten kring Petersburg och några punkter af Finland, som sednare tider blifvit undersökta, under det den vestra, innefattande det öfriga Europa i allmän- het, är ganska noga känd. Med rätta yttrar derlföre SCcHerer i sin Enum. crit. Lich. Eur. pag. XXIV, sedan han omnämnt Skandinavien, England, Frankrike, Spanien, Tyskland, Schweitz och Italien: »Reliqu&e Europe terre, preter Bosniam, ubi Sendt- nerus aliquas species collegit, quoad lichenum cognitionem, quan- tum scio, plane inculte jacent». Endast i reseberättelser ”) och dylika arbeten kan man uppleta några spridda uppgifter om någon af de allra allmännaste arternas förekomst i ett eller annat af dessa länder. Sannt är visserligen, att det inre Ryss- lands slätt- och stepp-trakter ej kan för Lichenologen er- bjuda en större massa utmärktare arter, men att hvarje lands flora, huru fattig den än vara, alltid är intressant att känna, torde ingen förneka, och att äfven der ganska anmärk- ningsvärda former förekomma, skall jag i det följande visa.

I en remiss, som Kejserl. Vetenskaps Akademien i Peters- burg för närmare granskning: tillsände min fader, fanns äfven en till volumen ganska diger samling lafvar från Ukrän, hvilka han öfverlemnade åt mig att bestämma. Såsom utan åtskillnad samlade af en med lafvarne, såsom det tycktes, föga bevandrad person, fanns deribland naturligtvis af de allmännaste en massa

”) Härtill tab. I.

++) Hvad södra Ryssland beträffar eger man i Voyage dans la Russie méridionale et la Crimée par M:r ÅnsAtoceE Deminorf en förteckning de arter som D:r LéveiurÉ der samlat. Öfvers. af Kongl. Vet.-Akad. Förh. Årg. 12, N:o 1, den 10 Januari 1855.

SER

exemplar, hvadan art-antalet ej blef stort, som jag i början förmodat. emellertid ett bidrag till kännedomen om ryska steppernas laf-vegetation, huru litet det än vara, i växt- geografiskt hänseende ej torde sakna allt intresse, har jag tagit mig friheten att meddela en förteckning å de arter, som funnos i nämnda remiss. Namnen de ställen, der de blifvit sam- lade, funnos visserligen antecknade, men de voro skrifna med för mig obegripliga ryska bokstäfver, kan jag ej meddela dem. Enligt hvad jag trott mig kunna sluta, äro de emellertid, om ej alla, dock till största delen från trakten kring Charkow; insamlaren är Botanices Professorn derstädes B. M. CzErnIiaJey, hvilken äfven för mykologiens studium en tid vistats här i

Upsala.

man genomläser den nedanföre meddelade förtecknin- gen, finner man lätt, att största delen utgöres af sådana van- liga slätt-lafvar (t. ex. Usnea burbata p) lurta, Evernia pru- nastri, Ramalina calicaris, Parmelia pulverulenta, stellaris, parietina, ciliaris och scruposa, Opegrapha varia m. fl.), till hvilkas förekomst derstädes man redan förhand kunnat gissa, äfvensom af några mot söder mera allmänna arter t. ex. Par- melia Åcetabulum, perlata och caperata. Mera oväntad är deremot förekomsten af Cladonia botrytes, Lecidea myrmecina, Calicium brunneolum m. fl. En kär påminnelse om våra svenska klippor är det dessutom att erratiska granit-block derstädes finna den hos oss högst allmänna Parmelia cinerea, som för öfrigt endast sparsamt förekommer i Europa.

Efter dessa anmärkningar torde jag öfvergå till upp- räknande af de arter, som nämnda samling innehöll. De äro:

1

Usnea barbata Fr. Sterila former af &) florida (L.) och 8) hirta (L.)

jemte mellanformer; en del björk.

2. Evernia prunastri (L.). En mängd sterila former med bredare och smalare . bladflikar, af hvilka en ganska utmärkt laciniis subtereti- bus, granuloso-pulverulentis.

3: Ramalina calicaris Fr. 0) fråxinea (L.). Såväl den bredbladiga,

fruktificerande formen, som en yngre steril med mycket smala flikar. -

16.

18.

35. 36.

AS 5 SR

- Ramalina pollinaria Acu. Den mindre utmärkta trädformen, men

dock fruktbärande.

. Cetraria pinastri (ScareB.). Steril, men utmärkt vacker och stor;

tallbark.

. Peltigera canina (L.). Såväl typisk, som förkrympt genom en liten

parasit-svamp. Äfven var. pusilla (Dinr.).

. Sticta pulmonacea (L.). . Steril. . Parmelia perlata (L.). Steril, men stor och vacker.

tiliacea (Enru.). Steril,

sazalilis (L.). Steril såväl träd som sten. physodes (L.). Steril tallbark.

Acetabulum (NecK.).

,

olivacea (L.). björk, typisk och med frukt; deremot lönn (?) steril laciniis latis, etate farinoso-pulverulentis. caperata (L.). Steril träd och mossa.

conspersa (Enru.). Några blad bland P. sazatilis. parietina (L.) a.

»pusilla» Ace. . bark (af Acer campestre?) (Obs. 1.). ciliaris (L.). Vacker.

stellaris (L.) a. Vacker.

cesia (Horrnm.). Steril, träd.

pulverulenta (Scares.).

obscura (EnrB.) &. bark.

murorum (Horrm.) oa. Vacker tegel.

cinerea (L.) a. granit,

confragosa (Acu.) var. pinmicola (Acm.). Fr. S. V, Sc. I, pag. 107. tallbark.

sSubfusca (L.) 8) distans (Acu.). asp-bark. Var. Hageni (AcH.), acrustacea, murken ved.

albella (Horrm.) £) angulosa (AcH.). rönn(?)-bark.

pallescens (L.). gammal björk-bark.

sophodes (Acu.)? Några (4—5) apothecia jord bland Lecidea sabuletorum.

varia (Enru.) var, apolheciis carneis, biatorinis. mur- ken ved.

vitellina (Eurt.). ved.

cerina (Hepow.). Några apothecia bland Biatora aurantiaca. = scruposa (L.). Vacker jord; äfven parasitisk thallus af en Cladonia, men ej helt och hållet saknande egen crusta.

« Cladonia fimbriata (L.) &) jord och bland mossa; B) tubeformis

Fr. träd, = botrytes (Hac.). furcata (Scnerer.).

37 38. STA 40. 41. 42. 43. 44. 45.

46. 47. 48. 49.

50. 51. 52 53

54. ÖS 30. 57. 58. 30; 60. 61.

62.

63. 64

2 NR a

Cladonia squamosa (HorFw.).

rhangiferina (L.). Steril. Biatora polychroa n. sp. bark af Acer campestre. (Obs. 2). luteola (Scirap.). Några få, små apothecia bark.

sanguineo-atra (WurLF.). mossa.

erysibe Fr.? (crusta). tegel och murbruk.

aurantiaca (LicetF.). Mycket liten asp. Lecidea sabuletorum Fr. jord vid Charkow. pilularis (Dav.). Till denna art hörer troligen en form tegel. myrmecina Fr. murken ved.

enteroleuca AcH. bark.

punctata Åca. rutten ved. (Obs. 3). Opegrapha varia Pers. ask-bark; monstrositeten arthonioides äfven bark.

= atra Pers. Några apothecia.

scripta (L.). Årthonia impolita (Eara.). ek(?)-bark. Trachylia tigillaris (AcH.) var. Notarisii (Acolium Notarisii Tur. Mém. sur les Lich. pag. 81). ek(?)-ved. (Obs. 4).

lucida n. sp. tallbark. (Obs. 5). Calicium trichiale Acn. crusta leprosa. murken ved.

trachelinum AcB. bark.

brunneolum Fr. murken ved.

roscidum Fri. ved. Coniocybe furfuracea (L.). murken ved. Ferrucaria rupestris Acu. Tvenne former kalk. Pyrenothea aphanes Borr. (enl. orig. exempl. och Lricat. Ang. Lich. Tab. XXVIII, fig. 7). bark. Byssus aurea L. Utmärkt vacker.

»Variolaria communis» ACHE. »Lepraria flava» Acu.

| Obser vationes. Obs. 14. Parmelia pusilla Acn., habitu peculiari sat insignis, mi-

nime est species propria, sed, ut in Fr. Lich. Eur. pag. 62 monetur, status Imbricarie cujusdam mortuus et semi-putridus. Ob defectum apotheciorum, que numquam sunt inventa, non audeo quidem pro certo dicere, ad quam speciem sit referenda, sed mihi videtur potissimum a P. olivacea originem ducere. Planta Ucranica Joco humido videtur ha- bitasse.

Obar2.

Obs. 2. Biatora polychroa n. sp.: crusta contigua, granuloso- verrucosa, rugoso-plicata, virescenti; apotheciis adnatis, nudis, decolo- rantibus, primum urceolatis, dein planis atque convexis, excipulo cu- pulari, margine tenui demum evanescente; sporis luteis, praelongis, infra caudatis, multi-locularibus. Fig. 1.

Habitat in Ucrania ad corticem Aceris campestris.

Est e stirpe Biatore& decolorantis sectionis Micaree Fr. S. V. Sc. I, pag. 112. Crusta hypothallum album obtegens, contigua, e gra- nulis rugoso-verrucosis, cinereo-virentibus contexta. Excipulum thallo adnatum, cupulare, extus primum e carneo-rubro luteolum, dein fer- rugineo-fuscum et tandem spadiceum, intus aliquanto pallidius. Discus extus excipulo vwoncolor vel parum pallidior, intus primo albidus et de- nique fusco-brunneus, marginem tenuem, primo involutum, unde obtu- «sus videtur, excludens. Occurrunt pråeterea apothecia intus extusque (morbose) atra et alia, sporis destituta, extus pallide carneo-lutea, intus albida. Spore lutex, mature 0,036—60 millim. longe et 0,005—56 millim. late, graciles, apice obtuse, infra in caudam attenuate, 5—12 loculares.

Ab omnibus mihi cognitis Lichenibus optime distincta. Biatore car- neole (Acu.), quacum etiam sporis longis, multi-locularibus congruit ”), sine dubio est proxima, sed preter majorem omnium partium (sporis exceplis) magnitudinem differt tum cruste et apotheciorum structura quum variis horum coloribus, unde etiam nomen polychro& ei imposui. Prelerea cum nulla nisi B. luteola et (forma apotheciis atris) B. sangui- neo-alra comparanda, sed notis jam allatis facillime dignoscitur.

Locis humidis variat crusta leviori et obscuriori, sed characteres preterea servat.

Obs. 3. Parva hec planta, in Suecia ad truncos cariosos pini frequentissima, vix et ne vix quidem ad Lecideam parasemam potest referri. Est quidem species ignobilis et proletaria, sed tamen vulgarior, quam ut omnino possit pretervideri. Sporis gaudet luteis, simplicibus, ellipticis, 0,008 millim. longis et dimidio circiter angustioribus.

Obs. 4. Trachylia tigillaris (Acu.) var. Notarisii (Acolium Notarisii Tur.) a forma primaria difert crusta crassiore, apotheciis aliquanto ma- joribus et pråecipue sporis multi-locularibus, forma maxime variis. Quod ad differentias duas priores attinet, minoris sunt momenti, quum ex. gr. Tr. tympanella (Acu.) apotheciis majoribus minoribusve et crusta crassissima vel subnulla variet. Character autem e sporarum forma gravior quidem primo obtutu videtur esse, sed re vera non est. Hanc enim e luxurie plante crusteque crassitudine pendere me docuere forme Tr. tympanelle crusta crassiore, in quibus sporas quasdam 3—4 loculares inveni, quum in aliis erusta minus evoluta instructis sporas modo biloculares vidi. -Quin etiam apud Tr. tigillarem veram, quum latas occupat plagas, apothecia sporas modo biloculares foventia reperi,

") Differunt tamen in eo, quod spor&e Biat. carneole utringue sunt altenuate, 0,042—72 millim. longe et 0,004—5 millim. lata.

Öfvers. af Kongl. Vel.-Akad. Förh. Årg. 12. N:o 1. 2

AE ARE VR

quum crusta esset tenuis, xeque autem multiloculares ac apud Acolium Notarisii Tur., quum esset crassior, His rebus adductus, non possum non banc pro varietate vel polius lusu Tr, tigillaris (Acn.) habere. Sporarum determinare magnitudinem ob varias earum formas non est facile; una autem ex iis, »qu&e cruciatim 4-loculares occurrunt et pre ceteris symmetria, qua pollent, oculos alliciunt», 0,024 millim. erat longa et 0,014 millim. lata. Genuina Tr. tigillaris sporis (bilocularibus) gaudet 0,020 millim. longis dimidioque angustioribus.

Ob bunc sporarum nisum maxime preterea convenit hec varietas cum Tr. viridula Fr., cujus sporarum form& omnino similes sunt. Spora 4-locularis hujus speciei 0,010—14 millim. est longa et 0,008—9 millim. lata.

Quum Tr. tigillarem examini microscopico subjeci, inveni etiam spermogonia hujus lichenis. ApPotheciis sunt immixta, iis vulgo paullo majora magisque elevata, habitu fere Lecidee et innumera spermatia elliptico-oblonga, lutea, 0,005—6 millim. longa et 0,002 millim. lata condentia.

Obs. 5. Trachylia lucida n. sp.: crusta areolato-squamulosa, ci- trina; apotheciis sessilibus, adnatis, airis, etate sxepius proliferis; exci- pulo cupulari crasso, corneo; disco tenui, mudo, atro, intus albido, mar- ginem tumidulum primitus albicantem demum &Xquante; sporis maturis nigro-fuscis, bilocularibus. Fig. 4.

Habitat in Ucrania ad corticem Pini.

Crusta nitide citrina, colore fere Biatore& lucide, ex areolis squa- mulosis vel primitus verrucosis constituta, late effusa, crassior nec tam contigua quam Tr. tigillaris, quam preterea primo obtutu refert. Exci- pulum quam in ulla' alia specie hujus generis crassius, nigrum vel in olivaceum vergens colorem, thallo modo adnatum nec immersum, mar- gine tumidulo, primum albicante, dein nigro. Discus cum excipulo extus concolor, intus albicans, marginem demum 2quans, tenuis. Pre- cipue memorabilis est fabrica apotheciorum fere omnium vetustiorum; quum enim sporX& jam sunt disseminate, ex excipulo emergunt excipula 1—3 nova, discos novos foventia nec semper orbicularia sed etiam in- terdum lirelle-formia et varie flexuosa. Spore in asco quodam 8, e quibus suprema primum matura, elliptice et medio parum contract, primo lutexe, dein nigro-fusce mnucleosque duos continentes, longit. 0,012 millim., latit. 0,006 millim. Asci elongati, sporas arcte am- plectentes; paraphyses longe, filiformes, liberze.

Ab omnibus huc usque cognitis speciebus hujus generis abunde diversa et omnium facile pulcherrima. Tr. tigillari, ut jam dixi, primo obtutu ob colorem cruste citrinum similis quidem, sed re vera Tr. tympanelle ob marginem albicantem excipulumque crassum magis affi- nis; ab utraque vero tam cruste quam apotheciorum indole eximie di- stincta. Ab omnibus preterea mirabili dignoscitur apotbeciorum proli- ficatione, quam quidem antea accidentaliter vidi apud Parmeliam tarta- ream et Lecideas quasdam, numquam autem tam constantem nec apud lichenes Calicioideos. Cfr. preterea Fr. Lich. Eur. pag. LXIX, ubi mo- netur: »tales lusus ommnes accidentales sunt; attamen, ubi hic nisus ante- pollet, non pretervidendus. Disco levi et satis duro, parum vel om-

= 0

nino non atro-inquinante, facile hac species'pro Lecidea hbaberi potest, sed preterquam quod toto habitu ad Trachylias trahitur, cum iis etiam ascorum, paraphysum et presertim sporarum structura omnino convyenit.

Comparationis gratia addo quoque icones species ceteras, quas vidi, generis Trachylie illustrantes, quwe preter species, de quibus supra mentionem feci, sunt: Tr. tympanella (Acu.), sporis plerumque bilocu- laribus, longit. 0,016 millim., latit. 0,008 millim.; Tr. stigonella (Acu.) sporis bilocularibus, 0,014 millim. longis dimidioque angustioribus, et Tr. saxatilis Fr. (Scuer. Lich. exs. 240) sporis 0,011—2 millim. lon- gis, 0,005—56 millim. latis.

Quas non vidi species quarumque figuras ideo non possum addere sunt Tr. Neesii (Vv. Fw.), cujus autem sporas non rite esse evolutas af- firmat Cel. Fresesius (in Bayre. Uebers. der Moose und Flechten des Taunus pag. 90), Tr.? chlorina STtesu., cujus apothecia non vidi, et Tr. negleeta Bayru., mihi plane incognita, cujus autem icon adest in Barven. Einig. ber Lichenen tab. III, fig. 11.

Expheatwo tabule I.

Fig. 1. Biatora polychroa n. sp: a. apothecia sub variis etatibus; b. spore.

2. Biat. carneola (Acu.): a. apothecia; b. spore.

3. Trachylia tympanella (Acn.): a. apothecia; b. spore biloculares juniores; c. exdem maturX, e quibus una nucleum eji- ciens; d. spore 3—4 loculares.

4, Tr. lucida n. sp.: a. apothecia; b. eadem prolifera; c. asci et paraphyses; d. spore immature; e exdem mature, e quibus due germinantes.

5. Tr. tigillaris (Acn.) var. Notarisii (Tur.): a. apothecia; cetere figure sunt nonnulle minus composite ex innumeris spo- rarum formis, que in uno apothecio occurrunt. ;

6. Tr. tigilaris (Acu.): a. apothecia; b. spermogonia; c. spore

bi-loculares immaturge; d. exedem mature et una germi- nans; e spore multiloculares; f. spermatia.

7. Tr. stigonella (Acu.): a. apothecia; b. spora immatura; c. Sp. mature; d. sp. nucleum ejiciens.

8. Tr. saxatilis Fr.: a. apothecium; b. spora.

9. Tr. viridula Fr.: a. apothecia; b. spore.

PAS:

Levibus his observalionibus jam typis expressis, per litteras me certiorem fecit preclarissimus Prof. A. Massaronco Trachyliam lucidam supra descriptam eandem esse ac Åcolium viridulum DNrTrRs Frammenti Lichenogr. pag. 11. Eam autem toto coelo a rarissima Trachylia viri- dula Fr., specie fere microscopica, in ligno alneo vetusto obvia, esse diversam primo obtutu perspicitur. An vero Calicium viridulum SCHER. ad hanc vel illam pertineat non audeo dijudicare, quum specimen hujus

NN

lichenis in Lich. ejus exsicc, N:o 295 in exemplari hujus collectionis, quod unicum vidi, desideretur, sed secundum descriptionem ad Tr. lu- cidam potius pertinere videtur, quamquam margine aureo differat. In- terea necesse est speciem Suecanam nomen viridule servare aliudque (lucide) plante Notarisian&e et presenti imponi.

Determinat preterea idem Celeberrimus Lichenologus Biatoram, quam sub romine polychroe supra descripsi, esse Lichenem corneum E. B. (Baudia MAsSsAL.) quod equidem non assentior. Praterquam enim quod ab omnibus fere hoc nomen maxime vagum ad Biat. carneolam ut synonymon ducitur, affirmat etiam Cel. Leicutos (Angioc. Lich.) has plantas esse diversas. Sporidia enim Lich. cornei E. B. in tab. XIV, fig. 4 depicta omnino habent formam B. carneole utrinque attenuatam, quamquam apothecium non nihil B. polychroam refert. Nomen Lich. cornei preterea ad varias ducitur species, ut ad Biat. mixtam nec non Gyalectam cupularem (Cfr. Fr. Lich. Eur. p. XIV).

Ra de

4. Om Ronneby bad-gyttja. Hr Adjunkt N. E. Forsseur i Skara hade insändt följande meddelande:

»De många olika gissningarne öfver orsaken -till den olid- liga klåda och stickning, som uppkommer i huden efter Ron- neby »gyttjebad» gåfvo /mig anledning till nedanskrifne under- sökningar. De uppdaga säkerligen ingenting nytt, men de äro gjorda stället utan all ledning eller afskrifning af fö- regående undersökningar, kunna de möjligen vara af något in- tresse vid jemförelsen med andra och bättre, som förut finnas beskrifna. uppmaning af ställets läkare har jag derföre trott mig böra öfverlemna dessa rader.

Stället der badgyttjan hemtas är beläget blott några fam- nar från »helsokällan» tätt intill badhuset, och således en fjerdedels mils afstånd från hafsredden och en åttondedels mil från Ronneby köping, nära kanten (cirka tio famnar) af den å, som flyter genom köpingen ut till hafvet. några bundrade alnars afstånd från ån, och parallelt med denna löper en tem- ligen hög, skogbeväxt bergskedja (granit) från köpingen nästan ända fram till redden. Oaktadt brunnens lågländta belägenhet, vid foten af en hög bergssträcka 'och 'brädden af en å, är platsen likväl ingalunda sank, hvilket äfven synes deraf att de två å fyra alnars djupa gyttjegroparne vid brunnen: hålla sig fria från vatten. Brunnsplatsen är tvenne sidor begränsad af bördiga åkrar, tredje sidan af en privat trädgård och fjerde af Ronneby å, vid hvilkens strand en smalare körväg leder till köpingen. Vägens höjd öfver å-vattnets niveau tyckes

vara cirka två å tre alnar. några ställen är vattnet vid åkanten rostfärgadt synnerligen der myrmalmen ligger i dagen.

Vid betraktandet af gyttjegroparne befinnes, att jorden är stratifierad i fem serskildta lager, som visserligen till mägtig-" het, färg och sammansättning variera något i olika gropar, men likväl vanligen öfverensstämma" följande förhållanden:

1:o Öfversta eller matjords-lagret utgöres af s. k. mylla, och är sammansatt af en mängd förmultnade organiska ämnen

Öfvers. af K. Vel. Akad. Förh., d. 10 Jan. 1855.

ie) TG

(humus) samt sand, qvartskorn, glimmer 0. s. v. samt genom- trängd af rötter från den ytan grönskande gräsmattan, som mestadels består af Poa annua, Polygonum auriculare och dy- likt. Jordlagret är blott af cirka en fjerdedels alns mägtighet. Färgen rödaktigt brun. Vid cirka 400 gångers förstoring visar den sig bestå af kantiga, bruna eller färglösa korn utan be- stämd form. Vid upphettning för blåsröret luktar den nästan som torfrök och förlorar temligen mycket i vigt. Den varierar mycket både till färg och sammansättning.

2:o Andra eller ler-lagret ligger omedelbart och temligen skarpt begränsadt, under det förra. Det utgöres af en hvitgul, fin lera, blandad med några halft förmultnade, vegetabiliska äm- nen,